Bienner är otroligt tacksamma växter och stockrosen kan verkligen ses som drottningen bland biennerna, med sina högresta blomställningar översållade av imponerande blom i fantastiska kulörer.
Den rikblommande och tacksamma stockrosen (Alcea rosea) pryder torra, till synes omöjliga växtplatser bland asfalt, gatsten och grus, framför plank och fasader. Växtplatsen ska vara varm och torr – då slipper stockrosen konkurrens från andra växter. Den fixar det utmanande läget på grund av att den är bienn, vilket innebär att den har en tvåårig livscykel. Karaktäristiskt för bienner är att de gärna frösår sig där de trivs, och kan ”hoppa runt” lite som de behagar på en växtplats. Första året etablerar sig stockrosen med en bladrosett och en djup pålrot som letar sig neråt i jakt på fukt och näring. Andra året skjuter den upp den långa ”stocken” med radband av stora, vackra blommor som påminner lite om rosor. Sedan sätter den frö, och självsår sig på nytt.
Stockrosen är inte en kortlivad perenn, som den ofta beskrivs, men man kan locka den till att bete sig som en perenn genom att skära av blomställningarna innan den riktigt blommat klart. Då kommer växten inte att lockas till att producera frö samma år utan sparar istället energin i rötterna och blommar igen nästkommande år. Stockrosen är inte heller en annuell, ettåring, men den kan däremot odlas som en ettårig säsongsväxt. Särskilt om växtplatsen inte gynnar stockrosen till självsådd och vidare etablering.
Torparväxt med karaktär
Stockros är en klassisk torparväxt som påminner om romantiskt gammaldags trädgårdar. Den passar fint tillsammans med andra ”mormorsväxter” som minner om äldre dagar. Stockrosen är också en klassiker att använda i en Cottage Garden. Till vår del av världen kom växten på 1400-talet, med ursprung från Kina. Den imponerande växthöjden kan mäta upp mot två meter och blommorna kan vara enkla, fyllda eller halvfyllda. Stockrosen bjuder på en stor variation i blomfärger, allt från vitt och ljusa pasteller i aprikos, rosa och gult, till rött och djupaste purpur, näst intill svart. Blomtiden är lång, då stockrosens blommor slår ut nerifrån och upp längs med den långa stjälken.
Rostangrepp kan begränsas med rätt förutsättningar
Mot slutet av säsongen kan bladen bli trista och vissa ner eller drabbas av rost. För att undvika angrepp av stockrosrost, eller malvarost som den också heter (Puccinia malvacearum) bör platsen vara ventilerad och väldränerad. Om det är fuktigt eller tätt med vegetation kring plantan så gynnas svampen. Stockrosen behöver inte fuktighetshållande och näringsrik jord, varken för att trivas eller för att rosten ska missgynnas, då växten hittar resurserna den behöver tack vare det djupa rotsystemet. Värt att nämna, för att återkoppla till rostsvampens namn, är att stockrosen tillhör familjen malvaväxter, Malvaceae.
Självsår sig gärna men funkar också i planerad växtkomposition
Bienner är otroligt tacksamma växter och stockrosen kan verkligen ses som drottningen bland biennerna, med sina högresta blomställningar översållade av imponerande blom i fantastiska kulörer. Eftersom stockrosen gärna självsår sig så blir blomfärgerna ofta slumpmässiga och varierande, vilket kan ses som del av charmen. Om man inte vill vänta på att växten ska spridas på egen hand eller vill styra vart den hamnar så kan den både direktsås under hela sommarsäsongen eller förkultiveras inomhus först, för tidigare blomning. Förkultiverade plantor sätts ut först när risken för frost är över. Sök gärna upp väldränerade och soliga växtplatser, där stockrosen kan få fritt spelrum utan så mycket konkurrens från annat. Gärna vid torrare tomtgränser eller ut mot gatan, som bilderna i artikeln visar. Att så stockros är enkelt – fröna är ljusgroende och ska inte täckas med jord. Blötlägg gärna fröna en dag innan sådd, så gror de snabbare. Placera fröna där du vill ha dem och tryck lätt mot jorden. Sedan är det bara att invänta underverket!
Text och bild: Matilda Hallgren, trädgårdsingenjör.