Johanna Antonsson är verksam i skärgårdsmiljö. Den havsnära och unika naturtypen står som främsta inspiration i alla hennes projekt. När det sluttar och marken är stenig eller bergig kan det lätt kännas utmanande. Här berättar Johanna om hur hon jobbar med dessa platser för att underlätta och spela med naturen snarare än emot den.
Just detta projekt som jag skickade in till Årets trädgårdsarkitekt 2023 är faktiskt min egen trädgård, så den känner jag väldigt väl. Jag är ganska ny i branschen, har jobbat i drygt 2,5 år, så de flesta trädgårdar jag gjort åt kunder är inte så uppvuxna ännu. Det tar ju ett antal år innan de riktigt gör sig på bild. I min egen trädgård har jag också haft full konstnärlig frihet och den är representativ för det jag brinner för, skärgårds- och naturnära trädgårdar.
Naturen bevaras och integreras
Den här trädgården har formats under 15 års tid. Det var från början ett husbygge med mest sprängsten. Vi fastnade för platsen, som ligger i skärgården på Älgö. Det är mycket berg och skog här. Min kärlek för trädgården kommer från en kärlek för naturen och i alla mina projekt är det jätteviktigt för mig att bevara naturen, att plocka fram och förstärka det vackra på platsen, som tallar, blåbärsris och berghällar. Under husbygget spärrade vi av delar av tomten för att kunna bevara större träd som står bara några meter från huset. Sådant måste man bestämma sig för tidigt i processen och vara ganska tuff om man vill ha detta kvar, för det blir lite besvärligt för byggarna.
Att få ordning på en sluttande tomt
Tomten sluttar hela 7 meter, så det är ganska brant. Eftersom här är mycket berg och tunt jordlager har jag fått anpassa mig väldigt mycket efter miljön för att hitta naturliga gångstråk, nivåer och platser där man kan plantera. Naturen på platsen har i mångt och mycket fått styra designen och inte tvärt om. Jag ville skapa en naturlig rumslighet i trädgården, men inte med hjälp av häckar eller liknande som kan kännas lite “man-made”. Jag har istället låtit naturliga nivåer och befintliga träd styra rumsligheten och sedan har jag kompletterat med planteringar.
Hårda material ska funka med det lokala
Vi har också jobbat mycket med lokala material, till exempel den långa stenmur som löper genom hela trädgården, som är byggd av sprängsten från platsen. Den är ju gjord av den lokala graniten, så muren har samma färg som berghällarna och då får man en harmonisk och fin helhet i trädgården. Det var ett medvetet val att göra bara en enda stödmur, det blir lätt många i en sluttande trädgård och jag tycker att det lätt kan bli lite hårt och dominant med allt för många murar. Så vi valde att göra bara en och sedan komplettera med släntplanteringar istället.
Släntplanteringar binder jorden
Planteringarna utgör faktiskt de mest sluttande partierna i trädgården. De brantaste slänterna är över 30° i lutning, men då har jag bara jobbat med växter som verkligen binder jorden, som liten stefanandra till exempel, som funkar jättebra. Självklart kändes det viktigt med lättskötta slänter, så det blev mycket buskar, marktäckare och växter som sköter sig själva. Med tacksamma marktäckare som verkligen täcker hela jordytan blir underhållet minimalt och fukten behålls i jorden. Allt växtavfall som löv och annat får också ligga kvar, vilket förbättrar jorden med tiden och minskar behovet av gödsel.
Andra marktäckare jag använder är sockblomma, oxbär och strutbräken, som gillar läget men även funkar bra med vilda djur. Vi har ett skogsområde precis bakom tomten, så det kommer in en hel del rådjur, harar, sork och annat. Det tycker jag är mysigt, men det påverkar förstås växtvalet.
Många växter återkommer genom hela trädgården vilket skapar en samstämmighet. Till exempel gillenia har jag mycket av, den blir lite buskig och är vacker genom alla säsonger. Här finns också vipprams, japanska lönnar och magnolior. Vi bor i en norrsluttning och det blåser kraftigt från havet ibland, men jag har skapat ett bra mikroklimat med hjälp av många träd, så att det funkar ändå med dessa växter. Sedan kommer en del luftfuktighet från havet, som jag har märkt att många växter uppskattar.
Inhemska arter samsas med exotiska
Jag använder gärna inhemska växter som finns naturligt i området. Myskmadra till exempel växer vilt här på Älgö, liksom träjon och strandråg. De lokala växterna förankrar trädgården på platsen och tillsammans med de mer exotiska som magnolior och japanska lönnar skapas spänning. Jag tycker att om man bara har känslan för platsen och omgivningen, så går det jättebra att blanda in främmande växtmaterial. Det viktiga är att hitta kombinationer av växter som känns rätt för platsen.
Att hitta trädgårdens flöde
Det känns viktigt att det finns ett flöde i trädgården, något som hela tiden tar en vidare. Det kan vara en utblick, ett växt som funkar som ett blickfång, eller formen på en gång. Jag jobbar också med öppet och slutet, det blir mer intressant när man tex kommer ut ur en omslutande pergola och plötsligt ser havet, än när utsikten syns överallt, hela tiden. Trampstenar är också ett intressant element där jag som designer kan påverka besökarens upplevelse i trädgården, genom att placera dem tätare går man långsammare vilket skapar ett lugn.
Hårda material för både estetik och funktion
När det gäller hårda material har vi jobbat mycket med grus och då har jag valt makadam istället för naturgrus, som ju är en ändlig resurs. Dels för att det är en hållbarhetsfråga, men också för att det fungerar bra i slänter. Det kantiga krosset låser och ligger kvar mycket bättre i sluttande terräng. Jag har använt fraktion 4-8 mm. Det är rätt litet, vilket jag tycker blir fint. Makadam med större stenar känns hårt och grovt, så jag väljer gärna mindre fraktioner, då märker man knappt skillnaden mellan krossmaterial och naturgrus.
Johanna Antonsson driver Moose Garden Landscape Design Studio. Hon är utbildad vid Oxford College of Garden Design. Johannas bidrag till Årets trädgårdsarkitekt 2023 gav henne andrapriset.
Text: Matilda Hallgren
Bild: Johanna Antonsson