För de flesta är latin ett dött språk, men för oss som arbetar med växter är det i allra högsta grad levande. Genom att använda växternas vetenskapliga (latinska) namn kan vi vara säkra på att vi talar om rätt växt oavsett var i landet vi bor eller var i världen vi befinner oss. Växtmänniskor talar samma språk världen över!
Växternas vetenskapliga namn består i grunden av två ord, först ett släktnamn och därefter följer artepitetet. Orden kan vid första anblick tyckas krångliga och ovanliga men tittar man lite närmare på vad de betyder blir det genast mer spännande och lite lättare att lära sig dem. Ofta är det andra ordet, artepitetet, ett adjektiv som kan ge oss ledtrådar till hur växten ser ut, vem som en gång upptäckte den eller var i världen den ursprungligen kommer ifrån.
Att uttala latinska växtnamn kan kännas besvärligt när man är ovan. En tröst är kanske att det finns olika skolor med olika betoningsregler. Det innebär att det i realiteten oftast blir rätt, eller i alla fall nästan rätt, oavsett uttal. I många växtböcker och inte minst i SKUD – Svensk kulturväxtdatabas får man vägledning genom att den vokal som ska betonas är markerad på något vis. Ibland i fet stil, ibland med apostrof eller en punkt. Markeringen har som enda syfte att visa vilken vokal som ska betonas och är alltså inte något man skriver ut när man till exempel skriver en lista med växtförslag.
Det finns många växtnamn som beskriver färg på blommor, blad eller andra växtdelar. Färgen gul tycks ha fått extra många latinska benämningar. Ett ord för gult som förekommer ofta är lutea som är den feminina formen av luteus (maskulin) och luteum (neutrum).
Betoning: lutea
Andra ord för gulblommande eller gulbladiga växter är: prefixet flav-, luridus (lurida, luridum), luteolus (luteola, luteolum) och prefixet xanth-.
Vårlök – Gagaea lutea
Den skira, gulblommande vårlöken, Gagaea lutea, växer vild i stora delar av Sverige utom allra längst i norr. Den blommar under april-maj och växer vanligen i lövskogar, lundar, parker eller trädgårdar med frisk-fuktig näringsrik jord.
Junkerlilja – Asphodeline lutea
Junkerlilja, Asphodeline lutea, lär ha sitt ursprung kring Medelhavet och på Sicilien. Den blommar med höga, gula, doftande spiror i maj-juni. Tuvbildande med vackra grågröna, långa blad med ljusa ränder. En solälskande växt som vill växa på en lätt, väldränerad och näringsrik jord precis som i sina hemtrakter.
Gul näckros – Nuphar lutea
Gul näckros, Nuphar lutea, är vanlig i näringsrika sjöar, åar och kanaler ner till fyra meters djup.
Gul ofrys – Ophrys lutea
Den gula ofrysen, Ophrys lutea, är en vanlig orkidé i trakterna kring Medelhavet och Nordafrika. I Sverige finns den sällsynta släktingen flugblomster, Ophrys insectifiera, som istället för gult har ett blåaktigt fält mitt på läppen.
Gul tandkardinal – Piranga lutea lutea
Inte bara växtmänniskor har latinet som gemensamt språk. Även ornitologer behöver kunna det. Här en Piranga lutea lutea, gul tandkardinal från Sydamerika.
Nunneört – Pseudofumaria lutea
Den gula nunneörten, Pseudofumaria lutea, är en trädgårdsrymling som numera växer vild lite varstans i södra delarna av Sverige. Den blommar i gult hela sommaren från juni till september. Fin som marktäckare för små ytor eller i fogar i såväl sol som skugga.
Krokuslilja – Sternbergia lutea
Sternbergia lutea, krokuslilja, blommar i guldgult under hösten. Den har sitt ursprung i Grekland och i trakterna kring östra Medelhavet vilket betyder att den behöver ett väldränerat, skyddat läge i full sol.
Gulvicker – Vicia lutea
Gulvicker, Vicia lutea, är en sällsynt annuell som växer vild på åkrar, vägslänter och skräpmark. Blommar i blekgult.
Gulviol – Viola lutea
I centrala och västra Europa växer gulviol, Viola lutea. I Svergie finns inte gulviolen men väl fjällviol, Viola biflora som också blommar i gult.
Text:
Anette Åkerström
Bilder:
Källor:
Corneliuson, Jens. (2003). Växternas namn – vetenskapliga växtnamns etymologi. Wahlström & Widstrand.
GardenersWorld.com. (2022, 23 juni). Sternbergia lutea.
Harrison, Lorraine. (2020). Latin för trädgårdsälskare. Lind & Co.
Mossberg, Bo. Stenberg, Lennart. Ericsson, Stefan. (1995). Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand.
Ochids Wiki. (2022, 23 juni). Ophrys lutea.
Online Atlas of the British and Irish flora. (2022, 23 juni). Viola lutea.
Sveriges lantbruksuniversitet. (2022, 23 juni). Svensk kulturväxtdatabas, SKUD.