Eva Uppsäll är biologen som skolade om sig inom landskap och trädgård och driver numera eget tillsammans med en husarkitekt från Syrien. Här på Trädgårdsakademin träffar du Eva i kursen Trädgårdsdesign Flora.
Jag är biolog i botten och har min utbildning inom landskap och trädgård från SLU, där jag läste delar av Landskapsarkitektprogrammet. Efter min biologexamen hade jag en stark längtan att jobba mer mot villaträdgården och sökte därför till DaCapo. Samma dag jag blev antagen fick jag också ett jobberbjudande från ett biotech-företag i Lund. Vad gör jag nu då? tänkte jag. Då valde jag att jobba med biotech i ett antal år, tills jag blev uppsagd därifrån och blev då faktiskt glad för det! Jag gick direkt tillbaka till SLU Alnarp och fortsatte studera på Landskapsarkitektprogrammet under ett år, för att kunna komma åt de kurser jag verkligen ville läsa. Det var i kurser i växtkännedom, vegetationsteknik, markvetenskap och markbyggnad. Jag läste också en del formlära, bland annat.
Eget företag och kursverksamhet inom trädgård
Efter året på Alnarp lämnade jag det gröna igen, för att ett arbete på IKEA, där jag jobbade med produktutveckling på kemisidan. Där stannade jag i sju år, men jag startade också eget företag parallellt med mitt arbete på IKEA. Genom mitt företag erbjöd jag kurser i trädgårdsdesign, växtkomposition och annat relaterat till trädgårdens formgivning. Med tre barn och ett annat jobb vid sidan om fanns det inte så mycket tid över.
Samarbete med husarkitekt
År 2014 släppte jag äntligen IKEA och träffade samtidigt en husarkitekt från Syrien som jag driver bolag med än idag. Han är jätteduktig på CAD och jag har mina kunskaper inom trädgård. Så vi började jobba med gemensamma projekt som inkluderar både hus och trädgårdsdesign under företagsnamnet Greenery Studio Arkitekt och Trädgård AB. Under dessa år har vi gjort hundratals spännande projekt inom hus, trädgård, kyrkogård, offentliga grönytor och allt möjligt.
Gestaltning av rummet är det primära
Att jobba med en husarkitekt gör att vi kommer in i väldigt intressanta diskussioner kring formgivning och rumsupplevelsen, funktionsmässigt kring det mänskliga perspektivet i rummet. Vad innebär det att vara på den här platsen? Vårt arbete handlar initialt mycket om analyser av det fysiska rummet och väldigt lite om konkreta växter och material i starten.
Arkitekten som jag samarbetar med har förmåga att se vad jag vill åstadkomma i den yttre miljön vad gäller rum, volymer, passager och liknande. Sedan bryr han sig inte så mycket om ifall det blir den eller den växten. Gestaltningen av rummet har vi många intressanta diskussioner kring. Jag får se hur han gestaltar hus och förstår hur människor kommer uppleva platsen vad gäller utsikter ut mot tomten, beroende på hur rummen ligger. ”De kommer stå vid sin köksbänk där, de kommer stå och vika tvätt där, och tittar ut i trädgården mot den och den utsikten”…
Samarbete ger perspektiv
Jag ser vårt samarbete som en stor fördel, även om vi ofta har olika åsikter om saker! Ibland har vi kunder i form av husägare som också kan ha olika åsikter inom familjen och då gäller det att möta allas önskemål. Detta kan vi ofta lägga mycket tid på vid tidiga kundmöten, för att verkligen förstå allas behov ordentligt. Vi gör alltid hembesök tillsammans hos kunden. Vi vill gärna träffa alla, både barn, hundar och katter och allt. Ju närmare man kommer sin kund under de första mötena desto mer får man användbar information, för att kunna gestalta det som de verkligen vill ha och behöver. Bjuder kunderna på något att äta eller dricka så säger vi alltid ja! Att ge möjlighet för människor att få visa sin gästfrihet är viktigt för att kunna skapa goda relationer.
Förtroende leder till goda designlösningar
Att bygga hus och trädgård är en stor investering som man kanske bara gör en gång i sitt liv och vi måste bygga ett förtroende med kunden. Det tycker jag att man inte pratar så mycket om – hur skapar man förtroendet mellan kund och arkitekt? Vi ställer många frågor och informerar också kunden om att detta är en process som vi går igenom tillsammans. Att vi kanske inte har alla svar direkt och behöver ta varann i hand och tillsammans gå igenom detta, tills vi kommer i mål.
Just därför gör jag nästan alltid två olika förslag till mina kunder. Det är där det händer! Det är först när vi får värdera en sak mot en annan som jag upplever att man får de riktigt intressanta diskussionerna. Jag vet att jag är ganska ensam om att jobba så här, för att det ta mycket tid. Det är inte sällan det händer att kunden gillar en del av ett förslag och en annan del av det andra förslaget och då får jag försöka pussla ihop idéerna. Så här jobbar arkitekten också, han ger oftast två eller tre förslag på husets utformning.
Handritade skisser för att visa alternativ
Oftast gör jag handritade skisser först. Jag färglägger dem och ser till att de är hyfsat detaljerade, men det är ju inte några tekniska ritningar. Det blir som enklare illustrationsplaner, alltid handritade. Sedan beroende på vad kunden behöver så kan vi i nästa steg rita upp detaljerade markplaner i CAD. Ibland räcker det för att vi ska komma i mål. Jag har svårt för att jobba med standardiserade paket, eftersom jag tycker att varje projekt är unikt och har så olika förutsättningar.
Vi kan bli djärvare med växterna
Vad jag skulle önska är att vi överlag vågar blir lite djärvare med växtmaterialet och att man kanske lägger större delen av anläggningskostnaden på växterna istället för hårdgjorda ytor. Vi har ju länge haft en trend med riktigt stora hårda ytor och jag skulle önska att vi går ifrån det angreppssättet och istället ritar in större ytor med vegetation. Att vi även lära oss att jobba på ett sätt för att kunna skapa de lättskötta ytor som alla är ute efter, så att vi får hållbara ytor som vi kan visa för kunderna – att dessa blommande buskar tillsammans med dessa marktäckande växter kommer att ge dig så otroligt mycket men ändå kräva väldigt lite. Det är min önskan, mindre hårda ytor och mer vegetation i trädgården!
Kriser lär oss vad vi kan prioritera i trädgården
Jag tror också att läget i världen, som kriget i Ukraina och pandemin, att det får oss att inse hur känsliga och sårbara våra system är. Därför skulle vi kunna fokusera lite mer på det ätbara i trädgården som en resurs. Att se till så att vi faktiskt har möjlighet att producera egna livsmedel i våra trädgårdar. Jag tror inte det handlar om att kunna producera hundratals kilo potatis, utan snarare att få in fler fleråriga växter som också är ätbara i trädgården. Det är ett tankesätt jag skulle vilja se mer av, perenna ätbara växter som en integrerad del av trädgårdsdesignen.
Text: Matilda Hallgren
Bild: Eva Uppsäll