Vi närmar oss den lilla gula trävillan från 90-talet. Trots att det fortfarande är kallt och snöstormen rasar så ser vi tecken på att våren är i annalkande. Här och var i den just nu kala trädgården sticker det upp ämnen till krokus men just i dag har de slutit sig på grund av kylan. Väl inne i huset så möts vi i stället av en prunkande blomning. Här syns det tydligt att ägarinnan älskar växter. På alla fönsterbänkar och på golvytor står krukor med både välkända och exotiska växter. Vi är alltså hemma hos Lena Truelsen i Brastad. Lena är en av Trädgårdsakademins lärare och inspiratörer, varför vi gärna vill veta hur hennes trädgårdsintresse startade.
– Jag är född med ”det gröna” brukar jag säga, berättar Lena. Min farfarsfar var slottsträdgårdsmästare i Tyskland och sedan gick kunskapen i arv till min farfar och sedan till min far. Familjen startade ett Garden Center i Mölnlycke som även omfattade en anläggningsdel. Mina skollov och alla helger jobbade jag givetvis i företaget så det var naturligt att sedan fortsätta på den linjen.
– Men du har även skaffat dig en utbildning eller hur? undrar vi.
– Jag gick på Alnarp där jag läste till Trädgårdsingenjör. Vi fick kunskap om markbyggnad och design vilket jag hade god nytta av när jag återvände till företaget som jag så småningom drev tillsammans med min bror och våra respektive. På den tiden så var det mycket import som gällde. Handel med Europa, där Holland och Tyskland dominerade. Jag hade även gjort en del praktik i min ungdom i Tyskland vilket har varit en bra erfarenhet. Under de obligatoriska praktikperioderna jobbade jag på ett trädgårdsarkitekt kontor i Helsingborg och sedan på Liseberg med att göra fina miljöer kring åkattraktioner. Så småningom hamnade jag i Dalarna.
Vi ser lite frågande ut, eftersom Dalarna nog inte är det första man tänker på när det gäller odling och klimat.
– Jo fortsätter Lena, jag startade ett företag där jag ritade trädgårdar åt kunder som var villaägare och bostadsföretag. Att få rätt växter i dessa miljöer, hur man planterar och så vidare blev min specialitet. Ibland fick jag själv dra på mig handskarna och genomföra jobben. Men det var jättekul. I Smedjebacken, där jag bodde, etablerade sig fackhandelskedjan Gröna Ringen, i mitten av 90-talet. Jag började jobba för bolaget med marknadsföring, broschyrer, bilder, kampanjmaterial med mera. Det var en ny och spännande utmaning. Efter sammanslagningar med de två andra fackkedjorna och vi blev Bo Grönt så flyttade kontoret till Uddevalla och jag följde efter och bosatte mig i här i Brastad, lite utanför Lysekil.
– Du är ju lärare på Trädgårdsakademin eller hur? Vad är din åsikt om detta? frågar vi vidare.
– Jag stortrivs med att få kontakt med eleverna. De är mycket intresserade och kunniga. Jag håller webbinar om växter, i olika teman. Sedan är jag med som ”sidekick” när det genomförs så kallade växtvandringar med eleverna där man på plats ser och samtalar kring olika växter. Jag hjälper också till med kommentarer av examensarbeten inom utbildningen Diplomerad Trädgårdsarkitekt. Nu för tiden är det övervägande kvinnor som går utbildning inom trädgård. När jag läste på 70-talet var vi tre tjejer och nitton killar på utbildningen.
– Vi måste ju få veta vad du gör på fritiden? säger vi, lite generade över frågan.
– Se er omkring, detta är min fritid och mitt liv, svarar Lena och gör en svepande gest över köksbordet som just nu är belamrat med amaryllislökar, sticklingar, dator, tidningar mm. Jag har stor tomt, växthus, och villan är en djungel. Man ska trivas i en trädgård, ha roligt, dra ett ogräs och njuta av årstidsväxlingarna. Tillsammans med mina vänner gör vi bland annat ”trädgårds”-resor; i Sverige, Danmark och runt om i Europa och tittar på anläggningar, mässor och liknande. Jag hinner inget annat, förutom mina barn och barnbarn, säger Lena och får ett varmt leende på läpparna. Det är verkligen kul att ha dessa fyra små.
Vi tackar för pratstunden och blickar ut genom fönstren i alla väderstreck. Köksfönstret visar snöstorm, en övergiven fotbollsplan och fåglar. Ifrån vardagsrummet kan man se hur huset liksom får en förlängning ut i trädgården och genom den inglasade terrassen kan vi ana hur det ser ut sommartid. Lena berättar att hon har massor av experiment på gång i trädgården hela tiden. Vissa växter klarar inte den leriga marken som tidigare varit havsbotten, medan andra trivs storartat.
Hunden Luna ger oss en tacksam blick när vi går ut genom grinden. Vi har nog stört hennes samvaro med matte mer än vi anar.
Undrar förresten vad Lena gör med alla gamla amaryllislökar på köksbordet? Ska hon få dom att blomma till midsommar kanske? Ny affärsidé? Man vet aldrig med så kreativa personer …